Fakta
Så här gick det för dig. Resultatet ger dig en viss vägledning för vilka teoretiska delar nedan du bör fokusera på.
Bakterier
Bakterier
BakterierUppbyggnad
Uppbyggnad
Bakterier är encelliga organismer som saknar cellkärna (prokaryoter).
Många bakterier omges av en kapsel uppbyggd av polysackarider. Kapseln skyddar mot fagocytos och är en viktig virulensfaktor.
Kapselns antigen ger möjlighet till typning av bakteriestammar.
De flesta bakterier har en cellvägg, som ger bakterien dess form och skyddar mot yttre påverkan. Grampositiva bakterier har tjockare cellvägg än gramnegativa.
Cellväggen är viktig för bakteriens virulens och överlevnad. I gramnegativers cellvägg finns lipopolysackarid, LPS, bakteriens endotoxin.
Betalaktamantibiotika hämmar bakteriens cellväggssyntes. De är verkningslösa mot bakterier som saknar cellvägg, t.ex. mykoplasma.
Vissa bakterier, t.ex. clostridier, kan bilda sporer, ett vilostadium där bakterien kan återgå till aktiv form när miljön är gynnsam. Sporer kan överleva länge, för att ta död på dem krävs sterilisering, desinfektion räcker inte.
Pili (fimbrier) är trådformade utskott. Hjälper bakterierna att fästa till varandra eller till värdceller. Pili bidrar till inflammation och är en viktig virulensfaktor för t.ex. E. coli.
Flageller är ett slags flimmerhår som bidrar till bakteriens rörlighet.
Bakterier har en enda kromosom som innehåller dess arvsanlag.
Plasmider är rörliga DNA-element som kan överföras mellan bakterier, en viktig mekanism för spridning av resistensgener.
BakterierKlassificering
Klassificering
Bakterier kan grovt indelas i aerober och anaerober beroende på hur de trivs i syrerik miljö. De grupperas efter form: kocker, stavar och vridna/spiralformade. Efter färgning av cellväggen sker indelning i gramnegativa och grampositiva bakterier. Vidare klassificering görs sedan efter familj, genus, species, serotyp och klon.
Diplocker
Exempel: pneumokocker, meningokocker
Kocker i kedjor
Exempel: streptokocker, enterokocker
Kocker i klasar
Exempel: stafylokocker
Exempel: Escherichia coli, Klebsiella pneumoniae, Haemofilus influenzae
Spiriller
Exempel: Chlamydia trachomatis
Spirocheter
Exempel: Borrelia burgdorferi, Treponema pallidum
Ordning: Eubacteriales
Familj: Enterobacteriaceae
Genus: Escherichia
Species: E. coli
Serotyp, biotyp, fagtyp: E. coli K1 (kapseltyp 1)
Klon: E.coli stam MC1061
BakterierSjukdomsframkallande bakterier
Sjukdomsframkallande bakterier
Huvud
Bakteriell meningit hos yngre orsakas ofta av meningokocker, hos medelålders och äldre är pneumokocker vanligast. Listeria förekommer hos spädbarn samt äldre.
Hals
Tonsillit orsakas av grupp A-streptokocker men grupp C och G samt fusobakterier förekommer också. Lindrig tonsillit läker ut utan antibiotika.
Lungor
Pneumokocker är den vanligaste orsaken till pneumoni och orsakar de allvarligaste infektionerna. Hos barn och vid KOL är även haemophilus vanligt och hos yngre patienter mykoplasma. Dessa bakterier orsakar även akut bronkit som ej ska behandlas med antibiotika oavsett genes.
Blodkärl
Sepsis kan orsakas av många olika typer av bakterier beroende på ingångsport / infektionsfokus. Viktiga bakterier är S. aureus, grupp A-streptokocker, pneumokocker, E. coli och meningokocker.
Hud
Grupp A-streptokocker orsakar erysipelas. S. aureus är vanligt förekommande i sår och ger upphov till sårinfektioner, abscesser samt led- och skelettinfektioner.
Buk
Bukinfektioner orsakas av bakterier som normalt koloniserar tarmen, såväl aerober som anaerober. E. coli och Bacteroides fragilis är viktiga exempel.
Urinblåsa
E. coli orsakar ca 90 % av samhällsförvärvad UVI. Vid sjukhusförvärvad infektion förekommer även klebsiella, proteus, pseudomonas och enterokocker.
BakterierMikrobiotan
Mikrobiotan
En mikrobiota är ett ekologiskt samhälle av mikroorganismer i och på djur och växter. Människan har flera kg bakterier i kroppen, särskilt i tarmen men även i näsan och munhålan, på huden och i underlivet.
Bakterierna är lågvirulenta och skyddar mot kolonisation av mer patogena bakterier. Rubbning av mikrobiotans diversitet har kopplats till diabetes, övervikt och neuropsykiatriska sjukdomar.
Tarmens bakterier bidrar till näringsupptag och vitaminsyntes. Vid antibiotikabehandling slås dessa goda bakterier ut, vilket kan leda till diarré. Överväxt av toxinbildande Clostridium difficile med diarréer och/eller kolit som följd är särskilt kopplat till användning av klindamycin, cefalosporiner och kinoloner.
Laboratoriediagnostik
Laboratoriediagnostik
LaboratoriediagnostikGramfärgning
Gramfärgning
Genom dubbelfärgning samt mikroskopi indelas bakterier i Gram-positiva och Gram-negativa. Indelningen är viktig för fortsatt diagnostik och tidig vägledning av antibiotikaval.
Exempel på grampositiva bakterier är stafylokocker, streptokocker, pneumokocker, enterokocker och listeria.
Exempel på gramnegativa bakterier är E. coli, klebsiella, pseudomonas, haemophilus, meningokocker och bacteroides.
LaboratoriediagnostikResistensbestämning
Resistensbestämning
Det kliniska bakteriologiska laboratoriet utför resistensbestämning på bakterier. Varje isolat undersöks för antibiotika som kan vara tänkbara behandlingsalternativ.
Resultatet av resistensbestämningen ger en prognos om förväntad klinisk effekt av den aktuella antibiotikan.
Resistensbestämningarna utgör underlag för lokal epidemiologisk övervakning av resistensutveckling.
Laboratoriernas data rapporteras och sammanställs till rikstäckande resistensstatistik med tidiga signaler om oönskade trender, vilket kan leda till rekommendationer om åtgärder.
LaboratoriediagnostikMIC-värde, lappdiffusion och SIR-systemet
MIC-värde, lappdiffusion och SIR-systemet
Resistensbestämning görs genom manuell MIC-bestämning, lappdiffusionstest och via automatiserade metoder. Resultaten rapporteras enligt SIR-systemet.
MIC betyder ”Minimal inhibitory concentration” och anger den lägsta koncentration av antibiotika som synligt hämmar tillväxten av bakterien. Vid MIC-bestämning utsätts bakterierna för fallande koncentrationer av antibiotika, under standardiserade förhållanden.
MIC-värdet anges i mg/l och är ett relativt mått på bakteriens känslighet.
Vid lappdiffusionstest placeras små runda antibiotikalappar på en agarplatta där man odlat ut en bakteriestam.
Under inkubation diffunderar antibiotikan ut i agarn och bildar en koncentrationsgradient. Högst koncentration finns närmast lappen. Runt lappen bildas en hämningszon. Stor zon innebär känslig bakterie, ingen eller liten zon tyder på resistens.
Zondiametern omvandlas via tabeller till S, I eller R.
Vid resistensbestämning anges resultaten i en tregradig skala, SIR-systemet.
S (sensitiv, känslig)
Bakterien har inga påvisade resistensmekanismer mot preparatet. God behandlingseffekt kan förväntas vid rekommenderad dosering för en specifik infektionstyp.
I (intermediär)
Bakterien har förvärvat låggradig resistens eller har naturligt lägre känslighet mot preparatet. Behandlingseffekten är osäker.
R (resistent)
Bakterien har förvärvat resistensmekanismer eller är naturligt resistent mot preparatet. Behandlingseffekt är osannolik.
Antibiotika
Antibiotika
AntibiotikaUtveckling av nya antibiotika
Utveckling av nya antibiotika
1940-talet
När penicillinet introducerades på 40-talet sjönk dödligheten i bakteriella infektioner dramatiskt. Fram till 80-talet registrerades en rad nya antibiotikaklasser. I takt med att nya preparat introducerats har resistens mot dessa uppkommit.
2000-talet
Under 2000-talet har det varit svårt att ta fram nya antibiotikaklasser, mestadels har man modifierat befintliga preparat. Resistens har snabbt utvecklats även mot dessa. P.g.a. brist på fungerande antibiotika ökar nu åter dödligheten i bakteriella infektioner.
AntibiotikaOlika sorters antibiotika
Olika sorters antibiotika
Verkningsmekanism
Antibiotikans betalaktamring binder till bakteriens penicillinbindande proteiner (PBP) och förhindrar dess cellväggssyntes. Baktericid effekt.
Dosering
Ges i minst 3 doser/dygn för att upprätthålla tillräcklig tid över MIC. Atoxiska preparat, dosjustering kan dock behövas vid nedsatt njurfunktion.
Biverkningar
Hudutslag med eller utan klåda är vanligt. Allvarliga typ-1 reaktioner är sällsynta men korsreaktion mellan penicilliner och cefalosporiner/karbapenemer kan förekomma. Gastro-intestinala besvär är vanligt.
Graviditet
Kan ges under graviditet och amning.
- Effekt mot grampositiva bakterier som pneumokocker och streptokocker
- Otillräcklig aktivitet mot övriga bakterier inklusive stafylokocker
- Ingen resistens mot streptokocker och fortfarande gynnsamt resistensläge hos pneumokocker i Sverige. Inte verksamt mot pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin.
Klinisk användning
- Förstahandsval vid samhällsförvärvade bakteriella luftvägsinfektioner, till exempel otit, pneumoni, tonsillit.
- Erysipelas
- Erytema migrans
- Effekt mot grampositiva bakterier som pneumokocker och streptokocker
- Effekt mot flertalet Haemophilus influenzae
- Otillräcklig aktivitet mot övriga bakterier inklusive stafylokocker
- Ingen resistens mot streptokocker och fortfarande gynnsamt resistensläge hos pneumokocker i Sverige. Ofta även verksamt mot pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin.
Klinisk användning
- Förstahandsval vid samhällsförvärvad pneumoni med behov av i.v.- behandling
- Erysipelas och andra allvarliga streptokockinfektioner
- Effekt mot pneumokocker, streptokocker och enterokocker
- Effekt mot icke-betalaktamasbildande Haemophilus influenzae
Klinisk användning
- Exacerbation av KOL och vid pneumoni där man önskar täckning av Haemophilus influenzae, såsom hos barn. Inte förstahandsmedel vid akuta luftvägsinfektioner i övriga grupper.
- Infektioner orsakade av pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin
- Infektioner orsakade av enterokocker (såsom UVI)
- Effekt mot pneumokocker, streptokocker och enterokocker
- Effekt mot icke-betalaktamasbildande Haemophilus influenzae
- Effekt mot Listeria monocytogenes
Klinisk användning
- Allvarliga infektioner orsakade av listeria (meningit, sepsis)
- Allvarliga enterokockinfektioner (UVI, sepsis, endokardit)
- Klavulansyran hindrar att amoxicillin bryts ner vilket medför effekt även på penicillinasbildande och betalaktamasbildande bakterier, brett spektrum.
- Effekt mot pneumokocker, streptokocker, enterokocker och stafylokocker
- Effekt mot betalaktamasbildande H.influenzae och Moraxella catharralis
- Effekt mot anaeroba bakterier och även en del gramnegativa tarmbakterier
Klinisk användning
- Behandling av pneumoni orsakade av betalaktamasbildande H. influenzae och infektioner efter hundbett
- Komplicerade infektioner inom slutenvården
- Preparatet ger stor tarmpåverkan och bör inte användas i onödan
- Bredspektrumpenicillin, innehåller betalaktamashämmaren tazobaktam
- Effekt mot gramnegativa och grampositiva bakterier samt anaerober inklusive pseudomonas. Effekt mot Enterococcus faecalis men inte E. faecium.
- Effekt även mot många ESBL-bildande Enterobacteriaceae
Klinisk användning
- Allvarliga bukinfektioner, sjukhusförvärvade infektioner och svår sepsis
- Infektioner orsakade av ESBL-bildande bakterier
- Neutropen feber
- Effekt mot gramnegativa bakterier (Enterobacteriaceae) samt klinisk effekt vid cystit orsakad av Staphylococcus saprophyticus.
Klinisk användning
- Okomplicerad cystit hos kvinnor och män
- Effekt mot S. aureus och vissa koagulasnegativa stafylokocker. Ingen effekt mot meticillinresistenta stammar (MRSA).
- God effekt mot betahemolyserande streptokocker förutom grupp B
Klinisk användning
- Infektioner orsakade av stafylokocker, till största delen hud- och mjukdelsinfektioner.
- Effekt mot S. aureus och vissa koagulasnegativa stafylokocker. Ingen effekt mot meticillinresistenta stammar (MRSA). God effekt mot betahemolyserande streptokocker förutom grupp B.
Klinisk användning
- Behandling av svåra stafylokockinfektioner: hud- och mjukdelsinfektioner, skelett- och ledinfektioner, sepsis och endokardit.
Verkningsmekanism
Antibiotikans betalaktamring binder till bakteriens penicillinbindande proteiner (PBP) och förhindrar dess cellväggssyntes. Baktericid effekt
Dosering
Ges i minst 3 doser/dygn för att upprätthålla tillräcklig tid över MIC. Atoxiska preparat, dosjustering kan dock behövas vid nedsatt njurfunktion.
Biverkningar
Allvarliga typ-1 reaktioner är sällsynta men korsreaktion mellan penicilliner och cefalosporiner/karbapenemer kan förekomma. Gastro-intestinala besvär är vanligt. Hög risk för infektion med Clostridium difficile.
Graviditet
Kan ges under graviditet och amning.
- God effekt mot streptokocker, pneumokocker och Staphylococcus aureus men dålig effekt mot gramnegativa tarmbakterier
Klinisk användning
- Recidivtonsillit, alternativ vid nedre urinvägsinfektion hos gravida kvinnor och i vissa fall hudinfektioner hos barn
- God effekt mot gramnegativa tarmbakterier. Dålig effekt mot grampositiva bakterier
Klinisk användning
- Pyelonefrit hos barn och gravida
- Pyelonefrit hos vuxna orsakad av kinolon/trimetoprimsulfa-resistent bakterie
- Effekt mot grampositiver och gramnegativer som grupp A streptokocker, pneumokocker, Staphylococcus aureus, E. coli (inte ESBL-bildande), Haemophilus influenzae och meningokocker
- Ingen effekt mot enterokocker, MRSA, pseudomonas, listeria eller Bacteroides fragilis
Klinisk användning
- Har i många landsting ersatts av cefotaxim på grund av cefotaximets bättre effekt mot gramnegativa tarmbakterier
- God effekt mot grampositiver och gramnegativer som grupp A streptokocker, pneumokocker, Staphylococcus aureus, E. coli (inte ESBL-bildande), Haemophilus influenzae och meningokocker
- Ingen effekt mot enterokocker, MRSA, pseudomonas, listeria eller Bacteroides fragilis
Klinisk användning
- Samhällsförvärvade infektioner såsom pyelonefrit, allvarlig pneumoni och sepsis
- God effekt mot grampositiver och gramnegativer som grupp A streptokocker, pneumokocker, Staphylococcus aureus, E. coli (inte ESBL-bildande), Haemophilus influenzae och meningokocker
- Ingen effekt mot enterokocker, MRSA, pseudomonas, listeria eller Bacteroides fragilis
- Lång halveringstid varför man kan dosera preparatet en gång per dygn
Klinisk användning
- Samma användningsområde som Cefotaxim (samhällsförvärvade infektioner såsom pyelonefrit, allvarlig pneumoni och sepsis) men p.g.a. lång halveringstid möjliggör preparatet poliklinisk behandling och hemsjukvård.
- Neuroborrelios hos barn
- God effekt mot gramnegativer (inte ESBL-bildande) inklusive pseudomonas
- Otillräcklig effekt mot grampositiva bakterier som Staphylococcus aureus och streptokocker
- Ingen effekt på enterokocker, MRSA, listeria eller Bacteroides fragilis
Klinisk användning
- Nosokomiala infektioner
- Infektioner orsakade av pseudomonas
Verkningsmekanism
Antibiotikans betalaktamring binder till bakteriens penicillinbindande proteiner (PBP) och förhindrar dess cellväggssyntes. Baktericid effekt.
Dosering
Ges i minst 3 doser/dygn för att upprätthålla tillräcklig tid över MIC. Atoxiska preparat, dosjustering kan dock behövas vid nedsatt njurfunktion.
Biverkningar
Allvarliga typ-1 reaktioner är sällsynta men korsreaktion mellan penicilliner och cefalosporiner/karbapenemer kan förekomma. Gastro-intestinala besvär är vanligt.
Graviditet
Kan ges under graviditet och amning.
- Bredspektrumantibiotika med effekt mot grampositiver och gramnegativer inklusive pseudomonas, samt anaerober. Effekt mot Enterococcus faecalis men inte E. faecium. Effekt även mot ESBL-bildande Enterobacteriaceae
Klinisk användning
- Allvarliga nosokomiala infektioner
- Allvarliga intraabdominella infektioner
- Empirisk behandling vid misstanke om ESBL-relaterad allvarlig infektion
- Neutropen feber
- Ska användas med eftertanke och sparas till patienter där alternativ saknas då ökande karbapenemresistens hos gramnegativa tarmbakterier är ett allvarligt hot.
- Bredspektrumantibiotika med effekt mot grampositiver och gramnegativer inklusive pseudomonas, samt anaerober. Effekt mot Enterococcus faecalis men inte E. faecium. Effekt även mot ESBL-bildande Enterobacteriaceae.
- Lättare att styra vid nedsatt njurfunktion än imipenem
Klinisk användning
- Allvarliga nosokomiala infektioner
- Empirisk behandling vid misstanke om ESBL-relaterad allvarlig infektion
- Allvarliga intraabdominella infektioner
- Neutropen feber
- Alternativpreparat vid empirisk behandling av bakteriell meningit
- Ska användas med eftertanke och sparas till patienter där alternativ saknas då ökande karbapenemresistens hos gramnegativa tarmbakterier är ett allvarligt hot
- Något smalare gramnegativt spektrum än imipenem och meropenem, ingen effekt mot Pseudomonas aeruginosa, enterokocker eller Acinetobacter spp. Även vanligare med nedsatt känslighet (på grund av annan resistensmekanism än karbapenemasproduktion) hos ESBL-bildande tarmbakterier.
- Lång halveringstid möjliggör dosering 1 gång/dygn
Klinisk användning
- Poliklinisk behandling av infektioner orsakade av ESBL-bildande bakterier.
- Ska användas med eftertanke och sparas till patienter där alternativ saknas då ökande karbapenemresistens hos gramnegativa tarmbakterier är ett allvarligt hot.
Verkningsmekanism
Blockerar bakteriens DNA-gyras och hämmar dess DNA-replikation. Baktericid effekt.
Dosering
Mycket gott upptag vid oral administrering, god penetration till prostata. Dosreduktion vid nedsatt njurfunktion.
Biverkningar
CNS-symtom vanligt hos äldre. Aggravering av underliggande neurologisk eller psykisk sjukdom. Senruptur.
Graviditet
Skall inte ges till gravida, ammande kvinnor eller växande barn på grund av risk för påverkan på omoget brosk och leder.
- God effekt mot gramnegativer inklusive pseudomonas. Ökande resistens hos E. coli
- Utsöndras i princip i oförändrad form vilket ger stor ekologisk påverkan och bör därför inte användas när likvärdiga alternativ finns.
Klinisk användning
- Febril UVI hos män och kvinnor
- Ska inte användas vid behandling av cystit hos kvinnor
- Infektioner i bukhåla
- Mer grampositivt spektrum än ciprofloxacin samt god effekt på atypiska luftvägsbakterier som mykoplasma och legionella. Även effekt mot pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin. Otillräcklig effekt mot pseudomonas.
Klinisk användning
- Allvarlig pneumoni vid misstanke om atypiskt agens eller pneumokocker med penicillinresistens.
- God aktivitet mot gramnegativer inklusive pseudomonas samt atypiska luftvägspatogener som legionella och mykoplasma. Sämre effekt på grampositiva bakterier än moxifloxacin.
Klinisk användning
- Allvarlig pneumoni med misstanke om atypiskt agens
Verkningsmekanism
Hämmar bakteriens proteinsyntes. Snabb baktericid effekt. Ingen effekt i anaerob miljö och på anaeroba bakterier.
Dosering
Dosering ska anpassas till njurfunktion och vikt samt styras av regelbunden dalkoncentrationsbestämning.
Biverkningar
Ototoxiskt och nefrotoxiskt. Smalt terapeutiskt intervall medför hög risk för toxicitet, kort behandlingstid rekommenderas för att undvika irreversibla skador. Restriktivitet till patienter med nedsatt njurfunktion.
Graviditet
Bör undvikas under graviditet särskilt under andra och tredje trimestern p.g.a. risk för hörselnedsättning hos barnet.
- Effekt mot gramnegativa aeroba bakterier inklusive Pseudomonas aeruginosa, samt Staphylococcus aureus
Klinisk användning
- Engångsdos i kombination med betalaktam-antibiotika vid svår sepsis för snabb bakteriell avdödning
- Pyelonefrit
- Endokarditbehandling i lägre doser i kombination med betalaktam-antibiotika eller vankomycin för synergistisk effekt
- Infektioner orsakade av Pseudomonas aeruginosa
- Effekt mot gramnegativa aeroba bakterier inklusive Pseudomonas aeruginosa, samt Staphylococcus aureus
- Högre aktivitet mot ESBL-producerande och kinolonresistenta E. coli än övriga aminoglykosider
Klinisk användning
- Engångsdos i kombination med betalaktam-antibiotika vid svår sepsis för snabb bakteriell avdödning där man misstänker ESBL-bildande bakterier
- Pyelonefrit och andra infektioner orsakade av ESBL-bildande bakterier
- Effekt mot gramnegativa aeroba bakterier inklusive Pseudomonas aeruginosa, samt Staphylococcus aureus
- Högre aktivitet mot P. aeruginosa än övriga aminoglykosider
Klinisk användning
- Engångsdos i kombination med betalaktam-antibiotika vid svår sepsis för snabb bakteriell avdödning
- Infektioner orsakade av Pseudomonas aeruginosa
Verkningsmekanism
Hämmar bakteriens proteinsyntes. Bakteriostatisk effekt
Dosering
Dosreducering behövs ej vid nedsatt njurfunktion
Biverkningar
Vanligt med gastro-intestinala biverkningar pga. ökad tarmmotilitet.
Graviditet
Skall inte ges till gravida p.g.a. ökad risk för hjärt-kärlmissbildningar hos fostret.
- Aktivitet mot grampositiver och gramnegativa anaeroba bakterier samt atypiska bakterier som Mycoplasma pneumoniae, Chlamydophila pneumoniae och Chlamydophila psittaci. Sämre effekt mot H. influenzae
Klinisk användning
- Streptokock- och pneumokockinfektioner hos patienter med typ 1 penicillinallergi
- Pneumonier orsakade av M. pneumoniae, C. pneumoniae och C. psittaci
- Aktivitet mot grampositiver och gramnegativa anaeroba bakterier inklusive campylobacter, salmonella och shigella samt atypiska bakterier som mykoplasma och klamydia.
Klinisk användning
- Genital klamydiainfektion
- Allvarliga bakteriella tarminfektioner
Verkningsmekanism
Hämmar bakteriens folsyrasyntes. Trimetoprim och sulfonamid är bakteriostatiskt var för sig men har tillsammans baktericid effekt.
Dosering
Dosreduktion krävs vid nedsatt njurfunktion.
Biverkningar
Gastrointestinala biverkningar och hudreaktioner, till exempel dermatit, vanligt. Allvarliga reaktioner som Steven Johnson syndrom förekommer.
Graviditet
Ska inte ges till gravida p.g.a. risk för teratogena effekter (trimetoprim) och kärnikterus (sulfonamid).
- Effekt mot gramnegativer men användningen begränsas av hög resistens hos E. coli
Klinisk användning
- Nedre UVI hos män och kvinnor vid känd trimetoprimkänslig bakterie. Olämpligt för empirisk behandling p.g.a hög resistens
- Effekt på både grampositiva och gramnegativa bakterier men hög resistens hos tarmbakterier inklusive E. coli. Även verksamt mot Pneumocystis jirovecii.
Klinisk användning
- Övre UVI vid trimetoprimkänslig bakterie
- Pneumocystis jirovecii-pneumoni
Verkningsmekanism
Hämmar bakteriens proteinsyntes, bakteriostatisk effekt
Dosering
Ingen dosreduktion behövs vid nedsatt njurfunktion
Biverkningar
Fotosensibiliserande. Rekommenderas inte till barn under 8 år p.g.a risk för emaljhypoplasi och missfärgning av tänderna. Nya studier har dock inte påvisat risk för missfärgade tänder när doxycyklin ges i korta kurer till barn.
Graviditet
Ska undvikas under andra och tredje trimestern p.g.a. risk för missfärgning av barnets mjölktänder.
- Brett spektrum omfattande både grampositiver och gramnrgativer inklusive Haemophilus influenzae, Borrelia burgdorferi samt mycoplasma och chlamydophila.
Klinisk användning
- Pneumoni orsakad av Mycoplasma pneumoniae, Chlamydophila pneumoniae och Chlamydophila psittaci
- Genital chlamydiainfektion
- Multipla erytema migrans, borrelialymfocytom, akrodermatit och neuroborrelios
- Andrahandspreparat vid behandling av akut exacerbation av KOL
- Ersättningspreparat för penicillin hos patienter med typ I penicillinallergi
Verkningsmekanism
Hämmar bakteriens cellväggssyntes via annan mekanism än betalaktamantibiotika.
Dosering
Parenteralt vankomycin dosreduceras vid nedsatt njurfunktion. Regelbunden koncentrationsbestämning ska utföras.
Biverkningar
Nefrotoxiskt
Graviditet
Inga kända risker vid oral administration. Begränsad erfarenhet av parenteral användning vid graviditet, används med försiktighet.
Parenteralt vankomycin
- Aktivitet mot grampositiva bakterier som stafylokocker (även MRSA), enterokocker (inklusive ampicillinresistenta, men inte VRE), pneumokocker (inklusive penicillinresistenta) samt Clostridium difficile.
- Koncentrationsbestämning ska utföras under behandlingen
Klinisk användning
- Infektioner orsakade av meticillinresistenta stafylokocker (MRSA) eller isoxazolylresistenta koagulasnegativa stafylokocker (S. epidermidis)
Peroralt vankomycin
- Absorberas dåligt till blodbanan, effekt endast i tarmen
Klinisk användning
- Tarminfektion orsakad av Clostridium difficile
Verkningsmekanism
Hämmar bakteriens proteinsyntes. Bakteriostatiskt
Dosering
Ingen dosreduktion behövs vid nedsatt njurfunktion
Biverkningar
Hög risk för clostridieorsakad diarré
Graviditet
Inga kända risker vid graviditet men begränsad kunskap
- Effekt på streptokocker, stafylokocker och anaeroba bakterier
Klinisk användning
- Stafylokock- och streptokockinfektioner vid penicillinallergi
- Tilläggsbehandling till betalaktamantibiotika vid allvarliga stafylokock- och streptokockinfektioner
Verkningsmekanism
Påverkar bakteriers DNA-syntes. Baktericid effekt
Dosering
Ingen dosreduktion behövs vid nedsatt njurfunktion
Biverkningar
Antabusliknande effekt vid alkoholintag. Metallisk smak i munnen
Graviditet
Otillräckliga data, bör undvikas i första trimestern och användas med försiktighet i andra och tredje trimestern.
- Effekt på anaerober samt vissa protozoer, exempelvis Giardia lamblia och Entamoeba histolytica
Klinisk användning
- Diarré orsakad av Clostridium difficile
- Anaeroba infektioner (exempelvis abdominella, gynekologiska eller dentala) samt vissa parasitinfektioner
Verkningsmekanism
Delvis okänd, hämmar sannolikt bakteriernas proteinsyntes
- Effekt på bland annat E. coli och S. saprophyticus
Klinisk användning
- Okomplicerad cystit hos kvinnor
- Kan även ges som långtidsprofylax mot recidiverande urinvägsinfektioner
AntibiotikaKonsekvenser av antibiotikabehandling
Konsekvenser av antibiotikabehandling
Sämre tandhälsa
Munhålans skyddande bakterier dör, vilket kan ge sämre tandhälsa samt svampöverväxt.
Allergi
IgE-medierad allergi (typ 1-reaktion) är ovanligt men kan vara livshotande. Urtikaria, slemhinnesvullnad och anafylaxi uppträder efter första antibiotikadosen. Kontraindikation för ny behandling med preparat inom samma grupp innan allergiutredning är gjord.
Hudutslag
Fördröjd överkänslighet (typ 4-reaktion) med hudutslag med eller utan klåda som uppträder efter flera behandlingsdygn är vanligt men ofarligt. Ej kontraindikation för ny behandling.
Resistenta bakterier
Tarmens goda bakterier slås ut, vilket kan leda till selektion av resistenta bakterier och antibiotikaassocierad diarré. Tarminfektion orsakad av toxinbildande Clostridium difficile är särskilt kopplat till användning av klindamycin, cefalosporiner och kinoloner.
Svampinfektion
Vaginalfloran rubbas med svampinfektioner som följd.
Miljöpåverkan
En del av antibiotikan bryts inte ner i kroppen utan utsöndras i naturen i oförändrad form, och bidrar till anrikning av resistenta bakterier i jord och vattendrag. Utsläpp vid antibiotikatillverkning ger också stor påverkan på hela näringskedjan. Kinoloner ger särskilt stor miljöpåverkan.
AntibiotikaRationell antibiotikaanvändning
Rationell antibiotikaanvändning
Vid livshotande infektioner är snabb och korrekt antibiotikabehandling avgörande. Över- och felanvändning av antibiotika är dock ett stort problem som kan minskas genom rationell antibiotikaanvändning. Avstå antibiotika när nyttan är tveksam.
Antibiotikaanvändning
Följ behandlingsrekommendationer och sträva efter så smal behandling och så korta behandlingstider som möjligt. Ge peroral behandling om möjligt.
Säkra odlingar före antibiotika, blododla före intravenös behandling
Smalna av behandlingen enligt odlingssvar
Ompröva patientens behov av antibiotika regelbundet. Sätt ut onödig behandling
Ge inte antibiotika vid:
Asymtomatisk bakteriuri (ABU). Positiv urinsticka är svårvärderad hos äldre då ABU är vanligt.
Akut bronkit hos lungfriska.
Kroniska bensår utan tydliga infektionstecken.
- Meningit
- Sepsis
- Pneumokockpneumoni
- Erysipelas
- Pyelonefrit
- Akut otit < 1 år
- Frontalsinuit
- Sårinfektioner
- Erytema migrans (borrelia)
- Sexuellt överförbar infektion
- Nedre UVI
- Uttalad Strep A-tonsillit
- Maxillarsinuit
- Lätt/måttlig Strep A-tonsillit
- Akut otit 1 - 12 år
- Akut bronkit, oberoende av genes
- ÖLI
- Hosta
Resistens
Resistens
ResistensVad är resistens?
Vad är resistens?
Resistens innebär att en infektion orsakad av en bakterie inte går att behandla med ett visst antibiotikum. Resistens definieras av klinikern som behandlar patienten eller genom laboratorieundersökning av bakterien.
En naturligt resistent bakterie saknar angreppspunkt för ett visst antibiotikum. Mykoplasma saknar cellvägg och är naturligt resistent mot betalaktamantibiotika, som hämmar cellväggssyntesen.
Bakterien är resistent vid laboratorietester.
Klinisk resistens är när antibiotika inte har effekt trots att bakterien som orsakar infektionen är känslig in vitro. Orsakas ofta av odränerat eller svårtillgängligt infektionsfokus.
ResistensResistensutveckling - yttre faktorer
Resistensutveckling - yttre faktorer
Med ökande antibiotikaresistens riskerar vi att inte kunna behandla allvarliga infektioner i framtiden. Den ökande resistensen är en konsekvens av hur vi lever.
Vi har använt mycket antibiotika under lång tid. Över- och felanvändning av antibiotika till människor och djur är de viktigaste orsakerna till resistensutvecklingen.
Vi reser och transporterar våra varor allt mer, vilket underlättar spridningen av bakterier. Tidigare spreds resistenta bakterier främst på sjukhus, nu ökar spridningen ute i samhället.
ResistensFörvärvad resistens
Förvärvad resistens
En bakterie kan bli resistent på olika sätt, resistens kan vara medfödd eller förvärvad. Förvärvad resistens kan vara kromosomal eller överförd från en annan bakterie.
Kromosomal resistens orsakas vanligen av punktmutationer, ofta som en följd av antibiotika i bakteriens omgivning. Sprids vertikalt, det vill säga överförs till nästa generation när bakterien delar sig.
Resistensgener kan överföras mellan bakterier genom rörliga genetiska element såsom plasmider. En plasmid är en i cytoplasman fritt förekommande ringstruktur uppbyggd av gener. Plasmider kan överföras till andra bakterier genom konjugation. Transformation och transduktion är andra exempel på genöverföring mellan bakterier.
Resistens
ResistensSelektion av resistenta bakterier
Selektion av resistenta bakterier
Antibiotikabehandling leder till selektion av resistenta bakterier både i individen och i naturen.
Vid antibiotikabehandling dör många av kroppens goda bakterier, exempelvis i tarmen. Bakterier som är resistenta mot antibiotikan får då fördelar, genom ökat fysiskt och näringsmässigt utrymme, och kan växa till och bli fler. Bakteriernas resistensgener kan också överföras till andra bakterier och spridas vidare. En del av antibiotikan vi konsumerar hamnar sedan i naturen där selektionen fortsätter.
Kinoloner och cefalosporiner bidrar till selektion av resistenta bakterier i särskilt stor utsträckning.
ResistensAnmälningspliktig resistens
Anmälningspliktig resistens
Fyra typer av antibiotikaresistens är anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen.
- Den vanligaste och snabbast ökande anmälningspliktiga resistensen
- Enzym hos Enterobacteriaceae (tarmbakterier, framför allt E. coli och klebsiella) som bryter ner betalaktamantibiotika och ger resistens mot cefalosporiner och penicilliner
- Plasmidmedierat - resistensmekanismen överförs mellan bakterier i tarmen
- Fekal-oral smitta, spridning via mat och vatten. Vanligt att man blir koloniserad i tarmen vid utlandsresa
- Co-resistens mot kinoloner, aminoglykosider och trimetoprim-sulfa är vanligt. Få behandlingsalternativ vid ESBL-infektioner
- Nitrofurantoin och mecillinam ofta bra behandlingsalternativ vid cystit
- Allvarliga ESBL-bildande infektioner i blod behandlas med karbapenemer
- Cirka 1–2% av S. aureus-isolaten i Sverige är meticillinresistenta
- MRSA medför resistens mot samtliga penicilliner, cefalosporiner och karbapenemer
- Går ofta att behandla med klindamycin, trimetoprimsulfa eller vankomycin
- Sprids via direkt och indirekt kontaktsmitta, spridning inom vården vanlig
- Vid MRSA-provtagning detekteras genen mecA som kodar för meticillinresistens
- 5–10 % av pneumokockisolaten i Sverige är intermediärt penicillinkänsliga, höggradig penicillinresistens är ovanligt
- Pneumokocker med MIC >1 mg/L är anmälningspliktiga enligt Smittskyddslagen
- Förändring av antibiotikans penicillinbindande protein (PBP) som gör att betalaktamantibiotika inte kan binda till bakterien.
- Droppsmitta, spridning vanligt bland förskolebarn
- Oftast fungerar cefotaxim, bensylpenicillin och amoxicillin i högdos
- Höggradig plasmidburen vankomycinresistens (genen vanA/ vanB)
- Kodar för enzymer som ändrar D-Ala till D-Lac eller D-Ser och ger vankomycinresistens
- Fekal-oral smitta
- Ger utbrott inom vården, mycket svåreliminerade
- Mycket få behandlingsalternativ
ResistensÅtgärder för minskad resistens
Åtgärder för minskad resistens
Det finns flera saker du kan göra för att bromsa utvecklingen av antibiotikaresistens.
Vårdhygienrutiner
Följ vårdhygienrutiner för att minska bakteriespridning.
Nationella rekommendationer
Följ nationella rekommendationer om antibiotikaval. Undvik onödigt bred behandling.
Adekvat indikation
Ge endast antibiotika vid adekvat indikation, då det verkligen behövs.
Dosering
Dosera korrekt med så kort behandlingstid som möjligt, rätt dos och tillräckligt många doser per dygn.
Undvik att behandla med preparat som ger hög risk för resistensutveckling.